Jag spann på skördefesten i Lexby och det var många som stannade och pratade. Många har aldrig sett en spinnrock igång.

Att själv skapa garnet jag ska använda är riktigt härligt. Den första gången jag spann var på 70-talet då vi hade en vecka vi fick spinna både ull och lin vi själva följt genom hela processen. Jag minns att jag tyckte linet var svårast men ullen och jag kom bra överens.

Att få möjlighet att återknyta kontakten med spinnadet genom en vän som börjat med uppfödning av svenska finullsfår var riktigt roligt. Gudruns Ullbod hade kurs så dit åkte vi över en helg. De nya spinnrockarna var härliga men jag uppskattar utmaningen med de äldre. Jag tycker om deras patina och historia. Fast dom är bruksföremål som gjort sin tjänst för flera generationer är många välaktade.

Min favorit kommer från en gård utanför Borås och går som en dröm. Det har blivit några stycken men fortfarande ingen ny. Mina behov är inte så stora utan jag använder det handspunna  garnet som en effekt och spinner inte till hela sjalen utan en ranka eller två brukar det bli.